Det är trevligt att jag har så många som läser på min blogg och det handlar givetvis om andra som är i samma situation som jag med stroke eller SLE. Det är dock säkert en del som läser min blogg av helt sndra skäl och alla är välkomna att läsa den. Jag har heller inga begränsningar om vad jag skriver om. Det handlar om mitt liv och mina intressen.
Mina drivkrafter och motivation till att skriva är oftast helt enkla och att jag brinner för att dela med mig av min vardag vare sig den är högst personlig eller global. Jag skriver när jag får lust eller om det är något som jag helt enkelt bara måste komma ihåg.
Att blogga handlar mer om att göra noteringar om olika saker och försöka reda ut för andra eller för sig själv vad man egentligen har för tankar. Det handlar mer om att vi blir vad vi tänker snarare än att vi är vad vi tänker. Om våra resonemang saknar empati så kommer snart våra tankar också att sakna empati. Hjärnan är plastisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar