Min fru ville ta med mig till en gudstjänst tillsammans med mitt barn idag. Jag drar nog gränsen vid att gå frivilligt i kyrkan än att gå på ett dop, bröllop eller begravning. Min livsåskådning innebär att jag har tagit avstånd från kyrkan. Anledningen är att jag anser inte att man är ödmjuk inför andras tro eller tankar.
Jag har den inställningen att ALLA har rätt till sin tro eller tanke. Det handlar om att accepteras andras rätt att göra sitt val i livet och hur man väljer att göra som man vill. Jag utövar min religion inte som att jag känner mig tvungen att gå i en viss lokal och sjunga en viss sång. Jag andas den. Den är med mig varje steg jag tar och får mig att högt värdera varje dag.
Jag anser mig inte ateist eller troende utan mitt val har fallit på att tro på en opersonlig tao eller gemensamhet. Vi är allting och ingenting nu. Det är viktigt att alla ska ha rätten till sin tro eller tanke.
Det är samma tanke om allas lika rätt att finnas som får mig att vara oförstående till rasism eller att behandla andra människor som mindre värda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar