Osynligt sjuk vilket gör det paradoxalt att leva. Trots att man lider av en otroligt massa symptom och äter en massa medicin så syns det inte att man är sjuk. Givetvis vill jag också vara frisk, men ibland känns det som man vill ta semester från sin sjukdom. Givetvis så försöker jag arbeta och just nu funkar det väldigt bra.
Det är otroligt frustrerande att alla symptom är osynliga och märks inte. Det är som att ha en bruten vinge men alla tror att du egentligen är en snabbflygande örn. Du kan inte flyga hur gärna du än vill. Varje gång du försöker lyfta så pressas du tillbaka till marken.
När jag tänker tillbaka flera år så följs jag av sjukdomar som en pestsmittad. Symptomen följer varandra och ibland blir man förvirrad över vad som är biverkningarna av medicinen och den verkliga sjukdomen.
Nu är det dags för ännu ett meningslöst sjukbesök. Vissa sjukbesök känns bara stressande och meningslösa. Jag vet att jag ska gå och kolla levern en gång om året. Problemet med sjukdomen är att man måste hålla koll på den samtidigt känns det så meningslöst även om det inte är det. Kraven är mest från mig själv men det gör det ju inte mindre stressande.
Idag är det dessutom Internationella stroke dagen och mina tankar går till alla där ute med stroke som inte fixat det lika bra som jag. Vilka enormt starka viljor ni har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar