Det är något av en paradox livet eftersom du blir passionerad av något du kan bra och du blir bra i det ämne som du är passionerad av. Det handlar om de val som du gör hela tiden och det är en inställning som du har till allt runtomkring dig.
Se allt du möter som om det vore första gången du såg det. Just i det ögonblicket är det första gången du ser det för varje ögonblick skiljer sig från det andra även om du inte märker det. Generaliseringar hindrar oss att se ögonblicket i sin helthet och skilja det från det andra. Allt blir samma hela tiden och tråkigare.
Vi har allt att vinna på att välja den smala vägen och urskilja alla som individer istället för att klumpa ihop de som t. ex de dumma invandrarna eller den dumma blonda tjejen som spelar på sexualitet. Vi möter andra generaliseringar som är lika handikappande för systemet. De flesta ser en man som läkare, en sjuksyster som en kvinna. Visst kan det tyckas som det är enklare att generalisera folks plats.
Vi går en svår balansgång mellan förenklande generalisering och den svår konsten att se det unika hos varje sak. Livet själv är en svår balans att veta när man ska generalisera och när man inte ska det. Jag tycker oftast man vinner på att se det unika i varje ögonblick. Även jag generaliserar och är medveten om det. Men skillnaden är att om man är medveten om det försöker man se det unika i även det man generaliserar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar