Det är svårt att inte finna glädje i livet när man känner att man ger av sig själv igen genom att bara orka ta ut diskmaskinen och att finna lycka i att bara vara igen. Det betyder inte att jag känner ångesten och prestigen att vara människa.
Jag har bara svårare att känna det en längre stund för sanningen är att jag har överlevt det mesta och det skulle inte vara någon förlust att sluta mitt liv i morgon. Jag lever ändå på lånad tid. Varje sekund är en ny stund som jag får möjligheten att uppleva. Vi springer förbi det som är värdefullast och ignorerar det i jakten på något meningslöst.
Varje stund och ögonblick är oändligt räkna det som om du aldrig upplevt det förut...och det har du faktiskt inte. Nyfiken inför att vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar