Min tanke om att vi finner glädje i en närhet till universum känns rätt
meningslös när världen blir kallare och mer cynisk. Man ler inte längre
mot varandra utan ser misstänksamt och undrar om den andre har pistol.
Jag minns hur Lars Ekbord läste nyheter i en sketch "Elände elände
eländes elände...osv". Vi skrattade då för vi såg hur vi kände igen oss.
Det finns en smittsamhet i känslor och det gäller negativa såsom
positiva. Det känns som man med enkelhet sprider negativa, men att det
tar emot att sprida positiva. Varför ska det behöva vara så? Le litet
granna. Skratta. Medge att det känns skönt. Att sprida glädje och se
andra bli glada gör en glad.
Vi är fria att välja om vi ska vara glada eller sura. Jag känner att
den tid vi har är för kort att vara sur och arg. Man kan inte njuta av
livet om man är sur och arg.
Låt inte tidsbristen vara ett skäl att glömma bort att njuta av
varje stund. Tänk efter när var du som lyckligast. Inte var det när du
sprang efter bussen. Sluta stressa och lyssna till själens musik.
Allt för många springer ifrån sin själ. De kommer på det försent och
flyr verkligheten. Möt verkligheten och din själ istället. Ta dig tid
att upptäcka dig själv.
(Artikel skriven 2004)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar