Jag är ju själv en nörd enligt min kära sambo, men det hindrar inte att jag förstår det höga staket som man måste klättra över för att förstå html och teknologin runt hemsidor. Det som fick mig att tänka över det här var en artikel från New thinking (Via: Soulsoup). De som kommenterar om den nya tekniken på ett väldigt negativt sätt ser ner på bloggar och innehållet. Hos Internetsworlds artikel om Annika Billströms blogg kan man läsa följande kommentar:
Jag kunde inte hålla med dig mer. Men det visar egentligen bara på att det tar mellan 5-10 år för att på bred front genomföra en innovation som en viss procent av marknaden förstått utan den tekniska förenkling som bloggen innebär.Här ser man prov på den attityden att tekniken ska inte vara tillgänglig för alla. Moster Asta har ingen rätt att skriva om hemmet eftersom det intresserar inte kommentarsförfattaren. Jag tycker att vi ska ha en så hög tillgänglighet som bara möjligt.
Personligen är jag lika lite intresserad av att läsa bloggar som jag är av att läsa en fjortis dagbok. Subjektiv skrivterapi har alltid hört bäst hemma brevkompisar emellan, alternativt för skrivbordslådan.
Jippie. Nu ska vi återupptäcka WEBBPUBLICERING. Wow. Shit. Saatan vad häftigt.
Jag ger det här fenomenet ett halvår till. Tills moster Asta och tant Gera börjat skriva om den dåliga maten på Hemmet. Eller de kanske redan gör det förresten.
Det är just tillgängligheten till webbpublicering som är det nya med bloggar och just det som ökar demokratin. Just att Moster Asta kan skriva om vad som händer på hemmet och att alla får en möjlighet att uttrycka och förmedla sina tankar. Det är inte längre ett privilegium för tekniktokiga män.
( Det här skrevs 2005 men är fortfarande lika aktuellt. Vi ser en förskjutning dock och mer kvinnor har börjat ta till sig enkelheten i masspublicering. Idag är är det också moster Asta som skriver också även om massmedia har tagit till sig bloggen helt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar