Det är med tungt hjärta jag konstaterar att i dagens samhälle är du kroniskt sjuk så tillhör du ett b-lag och anses inte av friska ha samma rättigheter. Det är viktigt att de kroniskt sjuka också har rätt att göra sin stämma hörd i den demokratiska processen.
Kroniskt sjuka ska ha lika stor rätt att delta i den demokratiska processen om de orkar, som vilken annan svensk. Vad för demokrati har vi annars, en demokrati för friska?
Jag har egen erfarenhet hur det är att vara kroniskt sjuk och hur svårt det är att komma tillbaka till arbetslivet. Dålig rehabilitering och utslussning av kroniskt sjuka i dagens Sverige samtidigt som man får veta från ALLA håll att du är mindre värd gör att man lätt försänks i ett dåligt självförtroende och har ännu svårare att ta sig in på arbetsmarknaden.
Lika väl som diskrimineringen av grupper med annan kulturell tillhörighet kostar enorma summor så kostar diskrimineringen av kroniskt sjuka lika mycket. Det är patetiskt att se hur Moderaterna tror att de kan få människor att arbeta genom ekonomiska sparkar i magen på någon som redan ligger ned. Att sänka sjukersättningen till 65% kommer för dessa kroniskt sjuka göra att de känner sig mindre värda och jag befarar att självmordsfrekvensen då kommer gå upp med 10% och det är väl det som Moderaternas "humana" politik syftar till (här är jag litet ironisk).
Reumatiker är idag den största gruppen kroniskt sjuka, ca 800 000. Det är alltså ingen marginell grupp som diskrimineras i dagens samhälle.
Vi måste få en förändrad syn på dessa människor och dels se till deras kompetenser istället för deras svagheter. Höj deras moral istället för att sänk den. Se de som en tillgång istället som en belastning. Det är hemligheten hur ni ska få ner sjukskrivningstalen inte ekonomisk omfördelning av pengar från sjuka och fattiga till friska och rika.
Varför talar man bara om vad de sjuka inte gör för samhället och inte om vad de skulle kunna göra för samhället?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar