Alla blir äldre och vi kommer att få en allt äldre befolkning. Det som jag ser är ett enbent system som hoppar och försöker att få en förlegad syn på industrisamhället att fungera trots att samhället förändras och vi med det.
Arbetstiden kommer inte längre att vara mellan 8.00 och 16.00. Vi kommer inte att stämpla ut när vi är klara för dagen. Tiden och uppgifterna kommer att vara tidsoberoende. Våra dagar räknas inte med att vi har börjat på morgonen och vi stämplar ut på kvällen. Vi köper inte tid längre utan en mans kompetens som sträcker sig över arbetstiden och även utanför.
Vi kommer att behöva dela på uppgifterna och se de som aldrig slutförda eftersom vi inte längre är beroende av tidsramar på samma sätt som under industritiden. Vi rör oss också från industrisamhället till informationssamhället där helt andra kompetenser och flexibelt tänkande kommer att vara efterfrågat. Vi kommer inte vara färdiga kl 16.00 utan vi är mer flytande i vår tidsuppfattning.
Det kommer också att spela roll för hur vi ser på arbetslivet som slut vid en viss tidsgräns. Vår överbefolkning kommer att tvinga oss att se annorlunda på arbetstiden. Vi blir allt äldre men samtidigt allt hälsosammare och långlivade. Ju fler vi blir desto fler kommer att orka arbeta mer ju äldre ålder de har.
Det handlar inte om vi ska höja pensionsåldern utan när. Vi kommer att tvingas att producera mer så länge vi ser samhället i ett tillväxtsamhälle. Om vi istället omvärderar våra mål i samhället så behöver vi inte bygga höga torn av tillväxt utan finna en harmonisk tillvaro där vi söker hållbarhet istället för ständig tillväxt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar